E-post: gaycamp@gaycamp.se
Adress: Lägergruppen - GayCamp, Box 350, 101 26 Stockholm
Meningen med livet, eller
Om månskens-svanars betydelse…
(skrivet 1999, webred anm. )
Det första svenska lägret arrangerades av RFSL redan 1983. Det var samtidigt som
nyheten om den nya sjukdomen AIDS – bögpesten – nådde svenska massmedia på allvar.
RFSL hade redan axlat sitt ansvar och såg läger som en ny och intressant arbetsform för
att informera och organisera bögar från alla delar av landet. Tanums kommun i den vackra
bohuslänska skärgården som från början välvilligt hyrt ut vandrarhemmet på Valö,
drabbades av byxångest när man förstått att 50 st bögar skulle husera på deras idylliska
lilla ö och försökte i ideliga förhandlingar avstyra hela företaget. Detta är bara en av de
gånger George Svéd på RFSL:s Hiv-kansli har vunnit min respekt då han kallt hänvisade
till det undertecknade kontraktet och undrade stillsamt om det inte skulle framstå i en
mycket homofob och ofördelaktig dager för kommunen om den här historien nådde
kvällstidningarna. Kommunpolitikerna föll till föga och historiens första Svenska bögläger
kunde gå av stapeln men, så stor var själva hysterin runt AIDS att man efter lägret lät
bränna alla madrasser på vandrarhemmet - man trodde på allvar att madrasserna skulle
sprida hiv!
Målet att informera och organisera resulterade i ett vansinnigt roligt men oerhört inrutat
läger, både på Valön och några kommande år. Basgrupper på fm, ämnesgrupper på em,
kultur/nöjesgrupper på kvällarna och minst två storgruppsmöten per dag. Så när vi hann
med alla tvärgruppsmöten för olika redovisningar begriper jag verkligen inte idag.
Antagligen var vi alla så fast i den ultrademokratiska tidsanda som rådde överallt att vi
röstade och skrev protokoll i sömnen. Ett minne till måste jag få förmedla. En kväll
bestämdes att vi (naturligtvis indelade i olika grupper) skulle ge en motbild till den
”heterofila indoktrinering” vi alla varit offer för genom hela vårt liv. Varje grupp fick en känd
barnsaga att framföra i bögversion – gärna genom improvisation. Föreställ er själva vår
privata badvik där hela bryggan var fylld av levande ljus och sju nakna bögar bröt den
spegelblanka vattenytan och simmande gestaltade HC Andersens ”Den fula ankungen” i
den ljumma sommarnatten. Några av de här killarna och jag springer fortfarande på
varandra i gay-stockholm och jag fylls varje gång – snart tjugo år efteråt - av ett ljuvt,
inåtvänt leende åt dessa mina älskade månskens-svanar.
Vad det blev
Redan efter första året bestämdes att verksamheten skulle vinna i längden på att en helt
egen, från RFSL fristående grupp, skulle organisera och genomföra lägren. Så på hösten
–83 startade det som senare skulle utvecklas till att bli Föreningen GayCamp (FGC).
Under åren som gått har läger anordnats litet varstans, t.ex. Värmland, Sörmland och
Dalarna men mest har vi hållit oss i regionen runt Storstockholm. Den största förändringen
som skett är trots allt vad gäller den inrutade formen och innehållet.
Det viktigaste kravet när vi letar anläggning är att den ligger så avskilt att vi kan vara helt
privata. Det medför även att matlagningen sker med hjälp av självhushåll så att vi slipper
utomstående personal. För att lösa detta praktiskt har vi kvar en enda gruppindelning:
basgrupperna. Varje grupp består av 7-8 killar och det enda kravet är att de ansvarar för
mathållningen i ett dygn. Dessutom har basgrupperna tid till förfogande på fm. under
veckan - när man kommer ny till ett ställe med femtio killar kan det vara skönt att umgås i
och känna sig mera hemma i en litet mindre grupp.
Annars är min egen erfarenhet att all eventuell spänning eller osäkerhet släpper redan
första morgonen. Det är ganska svårt att ”spänna sig” och ta på sig särskilt imponerande
sociala masker med folk man står och borstar tänderna ihop med! Att vara med i en
basgrupp har dessutom betydande sidovinster. Exemplen är otaliga på vänskap som
uppstått och utvecklats i många år efter lägren. Tänk bara på mina månskens-svanar….
Semester tillsammans är annars nyckelbegreppet för nutida läger. Vårt mål är att
försöka tillhandahålla olika alternativ för omväxlande sysselsättning. Kanoter och
roddbåtar finns alltid tillgängliga liksom en minibuss för utflykter. Privat badstrand är ett
måste och bastu, work-out, sällskapsspel, pussel, oljemålning, massagekurs. TV med
videofilmer, dator med Internet är bara några exempel på företeelser som återkommer
varje år. Minst ett par intressanta föredragshållare bjuds in varje år. Nu i somras, på
Barnens ö, berättade vår nytillträdde homo-ombudsman (HomO) Hans Ytterberg om sitt
jobb och Staffan Hallin från Hiv-kansliet, berättade om de senaste rönen inom hiv/aids.
Sedan flera år har vi en professionell massör som håller den kurs jag tidigare nämnt. Han
bokar dessutom individuella tider för intresserade under resten av veckan. Det viktigaste
är att ingenting längre är något måste. Vill man bara slöa vid stranden och njuta av solen
med en god bok så måste man få göra det om det skall kunna kallas för semester.
Det viktigaste
Men allt jag har beskrivit ovan är ändå bara ramverket. Det är ju killarna, pojkarna,
karlarna - MÄNNEN som utgör själva lägret! Mötet med alla dessa spännande
manspersoner från alla kategorier, åldrar och yrkesområden. Den äldste lägerdeltagare vi
har haft var över 80 år och de yngsta har varit 18 år, som f ö är vår nedre åldersgräns.
Någon övre åldersgräns har aldrig varit aktuell och genomsnittsåldern för ett läger borde
ligga runt 30-35 år. Att kunna diskutera och jämföra villkor och möjligheter mellan ung och
gammal, stad och landsbygd – ja, även olika kulturer – är oerhört berikande. Förutom
svenska invandrare har vi sedan flera år även haft glädjen att ta emot en rad
internationella gäster från bokstavligen jordens alla hörn: Norden, USA, England, Italien,
Indien, Holland osv. osv. Vi har börjat bli ordentligt kända. För att lösa detta praktiskt är
några basgrupper engelsktalande och det är naturligtvis – igen – frivilligt i vilken typ av
grupp just Du vill delta.
Jaha, så var vi alltså tillbaka till basgrupperna igen. Och det är nog ändå dessa som är
själva hjärtat i lägervistelsen. Alla dessa levnadsöden och berättelser som man har fått
ynnesten att ta del av. Det är sällan jag har skrattat så hjärtligt - men också lika sällan som
jag har berörts så djupt som i några av de diskussioner som har dykt upp här. Människor
som vågar öppna sig och berätta - komma nära, på ett sätt som jag tror saknar jämförelse
med gay-livet i övrigt. Att umgås på ett läger innebär i mångt och mycket att dela
varandras vardag under en vecka/tio dagar. Det är långt till diskotekens technomusik och
rökmaskiner (även om vi dansar ibland). Det innebär också att det heller inte är i
alkoholdimmornas töcken diskussionerna förs och det är nog en av de stora
anledningarna till att man verkligen kommer varandra närmare. Sedan är det lika självklart
att vi också har några fester under veckan – alla smakriktningar skall ju tillgodoses….
Apropå smakriktningar
Här borde jag nog tillfoga något som vi själva har uppmärksammat de senaste åren och
som har gjort att vi slutat att kalla oss för ”bög”-läger utan för det mer neutrala (?)
GayCamp. Det är det relativt sett, stora antal bisexuella som har vågat leta sig till lägren.
Hur man nu definierar bisexualitet? Är det att vara gift just nu eller är det att en gång ha
haft relationer med kvinnor? ”Och vem vet vad framtiden bär i sitt sköte – man har ju fullt
upp med att hålla rätt på sitt eget” som Ulla Skoog en gång uttryckte sig. På senaste lägret
fanns i alla fall t.ex. åtta st. fäder och tolv st. var eller hade varit gifta.
Spontana diskussioner dök upp med frågeställningar som ”att komma ut inför sin fru
eller ”att berätta för sina barn och vad händer sedan i pappa-barn-relationen”. Hur det
upplevs att bli kallad feg när man ”inte vågat ta ställning och välja sida” eller att alltid
tvingas ta emot kommentar som: bisexualitet är väl ändå bara en omskrivning för ”homo-
light”.
Exemplen på andra diskussionsrubriker skulle i det närmaste kunna bli oändlig. ”Att
åldras som bög”, ”att leva med någon typ av handikapp”, ”att leva med hiv eller att leva
med någon som har hiv”, ”att t.ex. som iranier i Sverige inte våga leva öppet på grund av
risken för repressalier mot släktingar i hemlandet” osv. osv. Men också mycket positiva
rubriker som ”hur man bygger nätverk”, ”hur starta servicehus för äldre bögar” eller ”hur
man lyckas i förhållanden”. Jag vågar påstå att läger verkligen är Queer Theory i
praktiken. Här blandas fattiga och rika, unga och gamla, singlar och par, invandrare och
svenskar, hiv+ och hiv-, läderbögar och transor, homo och bisexuella, hudfärger i
regnbågens alla nyanser – ja, regnbågen har helt enkelt inte färger nog….
Hur man gör
Som jag hoppas framgår av texten så upplever jag sommarlägren som en av årets
verkliga höjdpunkter och har varit med på ganska många. Vi har myntat ett begrepp om
killar som varit med på fler än tre läger och vi kallas följdriktigt för ”kroniker”. Det är ett
epitet som jag bär med stolthet. Varje år brukar det finnas mellan 15-20 % kroniker vilket i
reella tal innebär c:a 10-12 personer. Oftast brukar man hoppa över några år då och då
men eftersom jag numera är med och planerar lägren så skulle det kännas konstigt att inte
åka. Nu får jag snart det att låta som jag sköter allt ensam men så är naturligtvis inte fallet.
Grunden till allt är självklart Föreningen GayCamp där Du kan lätt bli medlem och få
fortlöpande information om allt som händer. Allt till det mycket blygsamma priset av 100:-
/år. Kontakta oss så får Du ett inbetalningskort på posten.
Att arrangera läger handlar, som Du säkert förstår, en hel del om ekonomi. För att hålla
deltagaravgiften på en rimlig nivå (under 1.500:-/pers.) så fär vi bidrag från olika
myndigheter såsom LAndstinget Förebygger Aids (LAFA), Folkhälsoinstitutet (FHI) och
Integrationsverket. Det innebär t.o.m. att vi även kan reducera avgiften radikalt för
personer med dålig ekonomi såsom exempelvis arbetslösa, vissa (sjuk)pensionärer,
studerande och värnpliktiga. Allt Du behöver göra är att kontakta oss och komma in med
en särskild ansökan. För kommer gör Du väl? Det är milleniets ojämförligt lättaste och
bästa sätt att träffa nya vänner och/eller hjärtevänner. Jag kan åtminstone garantera att
Du hittar aldeles egna små månskens-svanar att bära med Dig genom tillvarons mörkare
perioder. Och det är väl ändå en del av meningen med livet…..
Kram
Pär Råling
Historik
